Imorgon ska nya alarmmästaren träda i tjänst och jag får en ny chef, har aldrig träffat honom någon gång innan så det kan bli intressant.
Har ju även en ny högsta chef på ingående, dvs ny polismästare. Han tänker besöka jobbet idag på eftermiddagen en sväng och eftersom jag ändå ska in till stan så åker jag lite tidigare och får hälsa på honom också 
det gäller att göra alla flugor på smällen samtidigt.
Vi får väl se vad dessa nya chefer kommer göra för min arbetsplats, jag har hopp i alla fall och det är nog bra det. Finns så mycket som borde förbättras och styras upp saker som borde ha blivit gjorda för 10 år sen typ, men sen kommer jag ju från en statlig myndighet i Sverige senast och även om saker var mer tungrott där så fanns det iaf rutiner klara och tydliga för i stort sett allt som överhuvudtaget kunde hända, och även sånt som man undra vem som hade fantiserat ihop grejerna.. 
Här är det lilla ö-mentaliteten där alla känner alla och saker har gjort så här i 20 år så varför ändra, personliga motsättningar gör att bara för att inte stöta sig med x så måste man dra saken via y och z men för guds skull inte samtidigt för y och z går inte ihop heller sen måste du även hålla med allt vad z säger för annars blir x ännu värre o ha o göra med… och bara få saker på pränt verkar vara lite som ”ptja, det funkar la ändå.. ” NEJ det är det det inte gör!!
Ibland blir jag såååå frustrerad över den sandlåda som pågår bakom kulisserna hela tiden och jag som inte vet vilka som kan prata med vilka, vilka som är kappvändare, vilka som pratar bakom ryggen på en etc etc kommer med all säkerhet trampa i klaveret rejält endera dagen. Men jag vill inte, eller näääe, jag VÄGRAR sänka mig till den nivån utan ger varje människa en chans att visa vad de går för utan förutfattade meningar för jag orkar aldrig hålla allt skvaller/skitsnack i skallen, bättre då att glömma hela skiten och köra mina egna raka rör istället.
och nått gott som kommit ut av att jag inte längre gömmer mig bakom 40kg övervikt är att jag vågar stå för vem jag är, jag vågar säga vad jag tycker. Jag gillar fortfarande inte bråk och konfrontationer men jag backar inte längre undan utan står fast, jag litar på mina instinkter och magkänsla, säger ifrån när jag behöver och tar inte längre skit eller den nedlåtenhet jag ofta utsattes för som överviktig och som jag då bara tog emot.
Idag är jag nog starkare än jag någonsin varit förut i mitt liv, jag vet vilka som är mina riktiga vänner, vilka som älskar mig för den jag är och jag är så stolt över att ni finns i mitt liv, det är tack vare er som jag är den jag är idag. Det är ni som ingjutit lite råg i den här ryggen under alla år, det tog bara tid att gräva fram den..
